Låt oss fly precis som Gil
Var inte ledsen om du bara fyller 17 somrar år 2012 eller om det känns som om det är ungefär en miljard månader kvar tills leget är användbart till annat än hyra film.
Jag menar, jag önskar nästan jag var 16 år igen. Att göra om allt, för första gången.
Fy fan vad bra.
Första kyssen på en klippa. Första fyllan vid en strand. Första smaken av tonåren. Första förälskelsen som man åkte moppe med till brasan. Första besvikelsen på en kille. Första festen man var på där man inte visste hur man rörde på fötter eller höfter. Första olyckliga kärleken som fick en gråta nätter i räd. Första hemmafesten man hade där man somnade innan musiken hade stängts av. Första konserten. Första känslan igen av självförtroende.
Men i alla fall, här är min senaste tid, jag har gjort en del.
Eller nej, egentligen inte. Mest fördrivit tiden.
Bland annat på Stockholms barer och klubbar:
De oklaraste bilderna från de mörkaste nätterna, helt enkelt.
Sedan hamnade spanska-gruppen i Spanien:
När blommorna blommade som mest i Kungsträdgården:
Med ryssar som aldrig hade en åsikt och man undrade hur det kom sig att de var en så mäktig nation.
LMFAO-konsert, bara för att de är kända:
Druckit vin i takt med Dansa Pausa:
Firat en nybliven 18-åring och en nybliven sommar 2012 på klubben Sommar:
Det var väl det, mer eller mindre.
