AAAMAJGAAAD for love
Hej, igen, en teaterrapport (ett A4 som tog 1,5 h att skriva, effektivt var ordet), en kopp tea (som snart ska bli två), en sol nedanför horisonten (varför tänker jag på Disney's Lejonkungen när jag skriver ordet "horisont"..?) senare är jag tillbaka, lika ful som för några timmar sedan!
Jag har funderat på en sak: hur kommer det sig att varje gång programledarna/byggledarna på Extreme Home Makeover börja böla för fullt när de ser på ett klipp från en familj?
Hur lyckas man?
Liksom okej, jag kan tycka synd om en familj där fem av sex barn har autism, men jag börjar ju inte gråta. Kanske är det bara jag som inte kan känna någon empati, men jag börjar seriöst fundera över om de har någon regel att de måste grina när de ser på klippet, precis som familjen måste utropa "OOOOOH, MYYYYY GOOOOOOOD!" när de ser delarna av huset.
Underligt, tycker jag i alla fall.
Men poängen jag tänkte komma till när jag skrev rubriken är att Love is a letter sent thousand of times är igång igen! Nya fina bilder och rörelse... bilder(?)
Lyssnar på Gråsparven när hon sjunger och tycker det låter väldigt bra.
Kommentarer
Trackback
