ellinorkraft

Man kommer till skolan och kommer på sig själv med sina fula kläder och hår och ser att man liknar en grå liten tant som har parats ihop med en apa. Och så ska man sedan gå runt i denna inte-alls-ytliga-skola och låtsas som ingenting.

Sedan är det lunch med skolhamburgare vilket är bara en plåga att uttala. När hela gänget ska gå och hämta knäckebröd så hänger man på för att inte vara den där "åh, stackars henne, hon är ensam, säkert mobbad och spottad på... bäst vi håller oss på avstånd"-missfostret, sedan när man återvänder ser man två främlingar vid bordet och man gör en halvdiskret u-turn och ett snett leende mot folk-man-typ-känner vid andra bord tillbaka till disken samtidigt som man frenetiskt letar med blicken efter vemsomhelst som jag känner.

Den lilla trösten på cirka 1 minut skedde när man träffade någon-man-verkligen-gillar-träffa för att sedan låta som en darrig 12-åring med blek hy, runda glasögon och överbett på engelska-presentationen.

Sedan är man bara den där skitirriterande-respektlösa-ungjäveln på teatern när man är för övertrött för att lyssna på dem andra och beslutar sig att dela hörlurar med Bandit i och diskutera på hur hög grad min mobil suger med någon-som-bara-inte-kan-viska.