ellinorkraft

Ni har troligen sett den tidigare videon om Elliot och Bowies lilla kärlek, här är en andra om där Elliot förklarar sin kärlek och vad som krävs för han ska bli kär i en tjej.

Elliot: 'I wanna to just be how humans are...just how i am.

Mamma: Which is...?

Elliot: Beautiful.

 

Annars då? Nja, nje, hade matte nationella. När jag satt där på den 5:e uppgiften av 10 och precis halva tiden var kvar så började jag fundera.

"Jag kanske är dyslektiker? Det kanske är därför jag inte förstår något av den här skiten? Åh gud, stackars lilla mig!" Jag tittade melankoliskt ut genom fönstret och praktiskt taget såg hur mitt liv förändrades i just detta skede. Hur människor skulle nicka lite förstående när jag står och presenterar framför klassen och hakar upp mig. När läraren sätter handen på axeln på en när de andras provtid är slut och säga "men dyslektikerna får sitta kvar. För dem tar ju allt lite längre tid". Men sedan kommer jag på att jag läser ju faktiskt väldigt bra. Jag har ju inga speciella inlärningsproblem, förutom lathet.

Lite besviket tittar jag tillbaka på den omöjliga figuren på pappret.

"Nehe, dyslektiker kan jag inte vara då. Jag är alltså bara dum i huvudet."