En pressad tjej försöker ta sig igenom livet - hej
Eftersom ni, mina trappra läsare, har kommenterat min dålig uppdatering ska jag givetvis glädja er med lite Elli-time.
Jag har nämligen pluggat rumpan av mig. Det känns som det snart ska bli påsklov efter allt stress. "Har vi bara gått i skolan i 8 veckor...? Känns snarare som 8 månader."
Här är en utmärkt bild på Helena, mig, och andra Helenas tumme i pluggandets hetta på Café 60!
Här chillar Helena, till höger ser ni en av mina polisonger.
Historien bakom Ellis "polisonger"....:
Jag var en glad liten Elli med blont hår som snart skulle bli till cendré (mer känt som "råttfärgat", men jag föredrar cendré). En dag hade Elli sitt tjocka hår uppsatt i en hästsvans och hennes kära lilla vän Anna (ja, Anna, det var du, jag minns det mycket väl) och sa "haha, titta Ellen!" (Ellen är mitt nick name för dem från dem jag gick med i lågstadiet) "Du har ju polisonger!, hahahahahha"
Jag rodnade så klart och tyckte det var ytterst pinsamt att något av mig skulle se ut som något som bör sitta på en 65-årig man. "Det har jag inte alls!!!" Anna pekade på lilla krullen vid mitt öra och sa "joho, haha, polisongeeer!".
Dessa krull-jävlar har fortfarande inte vuxit. Det är ju inte precis att jag hos frisören säger "aah, och så kan du trimma polisongerna lite också.." De bara står ut där i vädret och ser polisongiga ut. Förstår inte varför jag av alla människor ha valts att bära dessa. Brukar än idag sätta hårspännen bakom öronen för att få bort dem, men dem smyger sig ut i alla fall. Väldigt jobbig situation jag går runt och hanterar i hästsvans faktiskt.
Och nu vet ni det.
Kommentarer
Trackback
